På känsla.
Det var lite "nu gör jag det!" över det hela, lite vardagsedge sådär.
Först tänkte jag köpa en billig, trevlig, och diskret.
Den hade svart ram och "made in Taiwan"-känsla.
Men säljaren gick igång, pratade om stål- vs. aluminiumramar och skillnaden i kvalitet på växlarna och att man, om man köpte en Monark istället, fick en självriskeliminerande försäkring på köpet, att den var nedsatt 500 kronor och att han dessutom slängde in en cykelkorg i dealen .
Fem minuter senare hade jag gladeligen betalat tusen spänn mer än budgeterat.
"Så kan det gå", tänkte jag när jag glad i hågen trampade iväg för att visa upp mitt nya grönmetallic-lackerade transportmedel för en very important person.
"Jaha, så du har köpt en cykel som heter Karin", var det första hon sa.
Lite surt, menande.
Jag blev alldeles kallsvettig, tittade efter, och - självklart - jag hade köpt Monarks "Karin"-modell.
Kändes inte helt klockrent att upptäcka det på det sättet.
Att jag dagen till ära hade tagit på mig min cykelprydda skjorta från Jenny Hellström passerade dock helt obemärkt. Och ja, här kommer bilderna.
Karin:
Skjortan:
Så nu är det att hitta ett par snygga stickers i Karin-storlek som gäller.
Alltid är det nåt, som jag brukar säga.
3 kommentarer:
Vet ni, jag hade målat dit en liten gyllene böj på n:et i Karin så att det blev Karim. Karim, ett vackert pojknamn utan taskiga ex-vibbar.
Dags att lyssna på Happy Cycling med Boards of Canada med andra ord? Eller Sykkelsesong med Lindström & Prins Thomas...
rynka. haha, tack för tipset! det gäller iofs dig också, inanna. :)
Skicka en kommentar