När man är singel har man all möjlighet i världen att gå ner sig i tv-serieträsket. Så i brist på nya Heroesavsnitt började jag för ett tag sen plöja igenom Studio 60 on the Sunset Strip. Att Aaron Sorkin är nutidens tv-seriesvar på Mozart och Beethoven har väl konstaterats för länge sen, men herregud. Vilken jävla serie!
Det sorgliga är att liksom många genier före honom så är Aaron Sorkin lite för intrikat för sin samtid. Där West Wing lyckades fånga en större massas intresse genom ämnesvalet var Studio 60 alltid lite för meta för att funka för en stor amerikansk publik - tänk er själva: en tv-serie om människor som jobbar med att producera ett tv-program. Det flyger inte, när det kommer till amerikansk tv. Trots att dialogen och människorna är lika vassa som i West Wing (och fullspäckad med referenser till just Wst Wing, men även gamla Oscarbelönade filmen Network och den där sportserien som Sorkin skrev en gång i tigen). Naturligtvis vassa på andra sätt (det är trots allt en serie om ett humorprogram), men ändå.
Så med fyra-fem avsnitt kvar av den första och enda säsongen började ångesten komma. Dels för att det snart skulle vara slut på Studio 60. Dels för att jag inte visste vad jag skulle plöja härnäst. Men det har löst sig nu.
Jag har ju fem säsonger av fantastiska The Wire att gå igenom.
Och sen blir det 30 Rock.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar