Häromveckan pratade jag med min vän skribenten H, som klagade på att hans blogg tappat sin edge. Jag kom med de kloka orden "så fort man börjar bry sig om att någon läser det man skriver så börjar man fega, och så tappar man". Det gäller speciellt bloggar. Den här bloggen tappade allt för länge sen.
Jag har aldrig tyckt om att förväxla privat med offentligt. Jag håller alldeles för hårt på en vag idé om integritet för att lämna ut mig själv på Internet. Det blir naturligtvis lätt ett problem i blogghänseende. Och jag orkar inte engagera mig tillräckligt mycket för att göra alternativet - skriva en rolig och fyndig blogg om andra saker. Därför har den här bloggen blivit irrelevant.
Ska man skriva personligt/roligt så måste man landa någonstans ungefär där Tobias har landat med sitt ensamhetshushall.blogspot.com och det klarar inte jag av.
Skulle jag skriva personligt/allvarligt så skulle jag troligtvis just nu skriva om hur min och min exflickväns relation gått upp och ner, hur jag gjorde grejer hon mer och mindre rättmätigt blev förbannad på, hur hon när jag blottade mig hämnades och mycket elegant avgick som segrare på poäng. Allmängiltiga saker om relationers uppgång, fall, och sammanbrott, ni vet.
Eller så skulle jag skriva om hur det känns att fylla trettio, hur det är att ha kolesterolångest, åldersnoja, hypokondri och en massa annat roligt stoff.
Men det kommer ju inte att hända här. Och därför är det bara slöseri med tid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar